Risigt värre...

Nej, fullt så illa är det inte. Men jag har faktiskt för första gången på länge dragit på mig en sådan förkylning att jag varit sängliggande en par dagar. Det är inte mig likt att vara så stilla, men tankeverkstan har jag ändå haft i full gång...

Senaste veckoslut hade jag den stora lyckan att få titta igenom mormors gamla linneskåp. Tänk ändå vad vackra saker de broderade och sydde förr. Jag önskar att jag någon gång skulle få ivern och ron att börja brodera.

Bland alla gamla dynvar och handdukar fick jag syn på denna vackra väggbonad :)

Jag vet inte varifrån minnesbilden kom, men plötsligt mindes jag att den bonaden har hängt i huset där vi nu bor då jag var en liten flicka. Tänk vad konstigt... jag minns inte hur köket annars såg ut då gammelfarmor bodde där, jag minns inte färgerna eller gardinerna, men jag minns stämningen där (och bonaden). Till min stora glädje fick bonaden komma hem igen, på samma vägg som den prytt redan för länge sedan.

Skåpet under bonaden har även det tillhört gammelfarmor och -farfar. Det fick de som bröllopsgåva i början av 1900-talet.
Jag tycker det känns härligt att kunna ta tillvara alla dessa underbara gamla saker. Det finns så mycket minnen i dem, minnen som består.

Gissa vad? Nu blandar H till tapetklister, här ska tapetseras! Jippii!
Nästa vecka hoppas jag kunna visa er bilder på ett nytapetserat sovrum... om allt går enligt planerna ;) Konstigt nog händer här mera då jag går på halvmaskin, H njuter väl av att få fundera och planera lite själv också.
Håll tummarna för att ivern håller i sig!
-Jessica